Incheck i Colombo

En dryg vecka har flugit förbi sen jag landade med sömniga ögon på Colombos flygplats. Första dagarna var en utmaning för min öron, det låter som fem tusen mistlurars tjut och en flygplansmotor på samma gång när man entrar gatorna. Indeed, Colombo är en storstad, men den är ändå avståndsmässigt liten. Det är lätt att promenera runt, och med ett någorlunda ok lokalsinne är saken snart biff även utan karta.

Människorna här är himla gulliga, och herrans hjälpsamma. Tror aldrig att folk har försökt styra upp saker åt mig i den utsträckning som sker här. Efter att ha etablerat minimal kontakt, hej hur är läget, har jag fått hjälp med att kolla lägenheter, få skjuts och tips, hitta bästa ställena och skaffa vänner.

Jag bor på ett guesthouse, blev efter många runtkollningar på lägenheter trött på det, och insåg dessutom att min sällskapssjukdom skulle aktiveras om jag satt och häckade ensam i nån lya. Det är underbart att få frukost serverad, kläderna tvättade och umgänge i allmänhet.

Idag sitter jag och pillar med en seminarieuppgift till en distanskurs i freds- och konfliktkunskap jag läser vid UU, inte riktigt vad jag skulle välja att göra en söndag i detta solens land.