Förbannade begränsingar

Har just lämnat in ett utkast på min uppsats, som jag är halvnöjd med. Som vanligt skriver jag alldeles för mycket och har insett att jag måste stryka en av mina frågeställningar. En tråkig historia. Mitt material är enormt, jag har transkriptioner på över hundra sidor. Känns tråkigt att behöva exkludera så mycket intressanta åsikter, tendenser, mönster och berättelser. Men C-uppsatsen begränsade format hindrar mig från att både djuploda mer och bredda analysen. Situation gör mig aningen deprimerad, men bilder som den här gör mig lycklig igen:

Fantastiska natur! Blir så oerhört mycket mer inspirerad när Moder Jord delar med sig av vyer som denna. Hav, sol, grönska, me like!

Och så Vita Huset på det!

Den här lilla jycken låg och vilade vid ingången till V-park. Eller så var den död.

Min tant har varit bortrest i flera dagar nu, och jag saknar henne massor. Det får mig att tänka på livet i Stockholm. Hur ska jag överleva utan henne och hennes betjänter?

Mjao!

Okej, här kommer ett gäng katter!

De har inte namn än... Funderar på något storslaget åt dem, typ Aung San Suu Kyi, David Bowie och Kim Jong Il (som är död för den som missat det). Här är en annan fräck katt på bussresa:

Den här trötta rasen har redan ett namn, så det behöver ni inte filura på. Och herrejävlar, nu blir det arbeta av. Ska bränna av en halv analys och diskussionskapitel på två dagar nu. Har monsterinlämning igen imorgon, och samtidigt planerar jag att fly staden inom en mycket snar framtid. Helst på onsdag, men torsdag får väl gå med tanke på mitt work overload.

Bra dagar

Efter att helt plötsligt ha online-kompisar (häftigt uttryck, jag vet) tror jag bestämt att jag är tvungen att se mig om efter en ny väska. Hur ska allt krimskrams annars komma hem till Svea?

Åkte till en urtjusig strand häromdagen, Mirissa hette den. Bussen tog 4 timmar och jag mumsade på min nya favvomat - chilimango. Mycket nöjd.

Idag ska jag plugga, men innan ska jag gå och lägga mig på ett hotell och försöka få i mig lite solenergi. Tänker mig att motivationen höjs några grader om jag först får göra något kul. Dessutom är jag aningen trött, var på elektronisk musikfestival igår kväll. Huvudakten var en svennebanan, vilken grej. Hur som helst var det en rolig tillställning, delvis för att sri lankesiska killar dansar som vilda, svenska tjejer.

Familjelycka?

En annan sak, känns himla kul att den enda som kommenterar på min, förvisso halvhemliga, blogg är min pappa. Jättekul är det.

PS: Pappa är den enda som kommer att få en present när jag kommer hem!

Rapport från en succéanalytiker

Nu vankas viktig inlämning! Ska skicka in ett utkast på min uppsats till min handledare som ska avgöra huruvida jag ska få lägga fram den i januari eller ej. Jag måste få göra det, orkar inte ha något hängande över huvudet hela vårterminen, framtill nästa uppsatsframläggning i slutet av maj. Kruxet är att min analys till största del finns i handskriven form. Har drygt hundra sidor transkriptioner i vilka jag har färgkodat ämnen, numrerat kategorier och kluddat kommentarer i. Vid sidan av har jag ett anteckningsblock där jag skriver ner mönster, attityder och åsikter. Och så räknar jag hur många informanter som tycker vad. Känns väldigt medeltida ärligt talat. Trodde att studier i det nya årtusendet skulle vara mer datoriserat (=enklare). Tänker mig ett dataprogram där man kan kategorisera stycken och meningar och sen klumpa ihop varje kategori för sig själv. Och så ska man förstås kunna göra ordsök, associations- och metafor-sök, numreringar, koncentreringar och skriva i marginalen. Tänker patentera min idé asap! Världens studenter och forskare kommer hylla mig, ja, kanske kommer till och med en staty resas ute i Frescati!

Och just det, Puss har fått kattungar! De är skitsöta, men varje gång jag ska gå och fota dem så ligger kattmamma Puss där och vaktar. Hon ser inte glad ut. Väldigt ocharmig moderskänsla hos den kattan.

En framtidsdröm

Idag har jag knåpat ihop en ansökan till ett utbytesår via SU. Sökte NYU som förstahandsval - 1 plats tillhandahålls. Lycka till Bella. Min plan är att plugga en master i journalistik. De senaste dagarna har jag haft en dröm om att bli världens bästa granskande dokumentärfilmare. I min fantasi är jag både regissör, producent, filmare, researcher och programledare i ett. En superskapare med andra ord!

Har blivit beroende av rottis som är ett sorts bröd. Jag gillar att äta det med fyllning, spicy grönsaker, potatis och sånt. Det är som en mjuk och mycket godare samosa. Och en iskaffe på det. Skulle äta det fem gånger om dagen om det inte vore för att jag skämdes över att beställa samma sak, alldeles för många gånger, på exakt samma ställe. Variationslös tjej.

Uppstyrd

Sitter på pressinstitutet och jobbar idag. Här finns också en press complaint office. Varje dag lusläser de landets blaskor och skickar in synpunkter på innehållet, vinklingar och felskrivningar. I lunchrummet ligger alla dailies uppradade.

Som tur är styrde "min" assistent upp alla mina icke-gjorda intervjumöten idag, och jag kommer att utföra de sista intervjuerna (8st) denna vecka. En sten lyftes från mitt hjärta. Hela tiden försöker de få mig att träffa massa människor. Väldigt trevligt initiativ förstås, men jag har inte tid att stå och prata med tidningsägare, pressorganisationstjommar, föreningsmänniskor och annat mediafolk dag ut och dag in. Jag vill ju intervjua journalister och redaktör! 'Only them, miss??' Yes, only them! I'm on a schedule goddam it!

Krångliga namn och söta korrar

Nu är det mycket på att göra-listan. Har varit ledig hela helgen, bara för att jag var lat, och upptäcker hopen av måsten nu lagom till frukost. Ska vara ovanligt effektiv den här veckan tänker jag. Den som vill kan få en intervju mejlad för transkription.

Alla djur här är mycket gulligare än i Sverige. På gatorna springer ekorrar, inte äckelråttor. Gatuhundarna är förvisso ganska fula, men inte på det osmakliga viset, utan på det fulsöta. Barnen är helt ok.

En sak som är lite jobbig här är att det nästan inte finns något offentligt chillrum - typ parker, bänkar eller torg. Det finns en park i stan, jag kallar den V-park för namnet är för krångligt att uttala för min begränsade, svenska tunga. Typisk park är det i alla fall, träd lite plaskdamm och lekpark.

Runt utkanten av parken går en räls. Följde den och letade efter ett tåg, och fann detta metallkadaver:

Var nog ett bra tag sen det tåget svängde sina lurviga.

Konst och Katt

Häromdagen följde jag med tanten jag bor hos på vernissage. Det var ett virrvarr av olika tavlor. Etablerade lanka-konstnärer ställde ut ett par tavlor var, och där var allt från ambitiöst färgsplash, elefanter och landsortsfolk, dagiskonst och kubism. Min favorit var ett foto på en man med påse över huvudet, och tanten gillade den nakne mannen i en annans famn.

Flum var också ett återkommande tema, som i tavlan här:

Tanten var upprörd över att det inte bjöds på vin på vernissagen, hon är väldigt förtjust i den drycken. Men enbart i minidoser. Senast hon hade bjudning serverades vin shotsglas på fot.

I veckan bodde ett fransk-nyzeeländskt par på guesthouses. De hade räddat en kattunge liten som en mus från ond bråd gatudöd. Den hade smugit runt mitt på en övertrafikerad busstation där elaka barn sparkade och kastade grus på den. Men nu ska den adopteras och flytta till rivieran, lyckans ost. Katten fick namnet Suerte, som fransyskan förklarade betydde löök. Vaddå lök, tänkte jag. Varför ska den lille parveln vara tvungen att kallas lök? Efter några minuters vidare konversation förstod jag att det hela rörde sig om tur, fransyskan sa ju luck på engelska, inte lök på svenska. Det är inte alla dar stjärnan lyser klart.